lambdasond (syresensor)
För ca 40 års sedan började Bosch att massproducera lambdasonder. Redan år 1976 kunde man genom denna teknologi begränsa avgasutsläpp avsevärt. De första som beprövade detta var Volvos 240 resp 260, utvecklade för den amerikanska marknaden.
Nuförtiden försedds så gott som alla motorer med lambdasonder som vanligen placeras i det främre avgasröret eller i katalysatorn. En lambdasond mäter halten av syrejoner i avgaserna genom antingen elektrisk spänning- eller också resistansändring. Den elektriska signalen överförs till motorns styrenhet vilken justerar bränsleinsprutningssystem på ett sådant sätt att optimal förbränning erhålles.
För att förbränna fullständigt 1 kg bränsle behöver man teoretiskt 14,7 kg luft (eller ca 10 000 liter luft på 1 liter bensin). Detta förhållande mellan mängden av bränsle och luft kallas för stökiometrisk blandning och betecknas med grekiska bokstaven λ (lambda). Om blandningen är 1/14,7 är lambdavärdet lika med 1. Vid lambda mindre än 1 är blandningen fett (luftbrist) respektive om lambda är större än 1 kallas den för mager (överflöde av luft).

Lambdasonder kan vara av två olika typer – elektrokemiska eller resistanta. Mest spridda är elektrokemiska sonder som alstrar elektrisk spänning beroende på omgivande miljon.
Hur vet man att lambdasonden inte fungerar riktigt? Typiska symptom är höga HC och CO-värde, hög bränsleförbrukning (ibland upp till 30% mer än normalt), körbarhetsproblem med ryckningar, dåligt gensvar vid gaspådrag. När lambdasonden slutat fungera kan katalysatorn överhettas och förstöras.

