RVS technology
Din kundvagn är tom
RVS-TEKNIKEN - SÅ FUNGERAR DET

Friktion mellan rörliga maskindelar är oundviklig och är orsaken till mekanisk utslitning i så gott som alla maskiner. Smörjningens uppgift är att i möjligaste mån minska denna friktion. Oljor skapar en skyddande film som hindrar metallytor från att komma i kontakt med varandra. I ett idealläge glider metalldelarna på en “kudde” av smörjmedel, men i praktiken kan ingen smörjning helt eliminera kontakten mellan friktionsytorna.
RVS Technology Treatment löser detta problem på ett helt nytt sätt.

En närmare titt på ytan på ett lager, en cylinder eller ett kugghjul öppnar en ny värld. Det man tror är fina ytor av stål är i verkligheten något helt annat – bergsmassiv där topparna kallas asperiter.
Slitaget uppstår när asperiterna bryts ner av dragkrafterna. När den nötta metallen frigörs blir den som grus i oljan och hittas slutligen på magnetpluggen eller i oljefiltret - ett tecken på att mekanismen håller på att slitas ner.
Inom tribologin (läran om friktion, utslitning och smörjteknik) pratar man om tre typer av friktion: gränsskiktsfriktion, blandad friktion och hydrodynamisk friktion.

Gränsskiktsfriktion. Gränsskiktsfriktion är friktionen mellan två ytor som är i direkt kontakt med varandra. Under startskedet följs den statiska friktionen av gränsskiktsfriktion. Asperiterna kommer emot varandra, bryts ner och mycket värmeenergi frigörs – hög friktion och hög förslitningsfaktor.

Detta tillstånd intrräffar vid exempelvis kallstart av en motor. Motorn slits då lika mycket som under 50 mils körning vid normal drifttemperatur. Denna friktionsfas är dock tack och lov ganska kortvarig.

Sedan kommer olja in mellan maskindelarnas kontaktytor. Bättre oljor sprider sig snabbare, sämre sprider sig långsammare, vilket är en av orsakerna till att olika oljor skyddar olika bra mot slitage.

Blandad friktion. Blandad friktion är också en friktion mellan två ytor som är i kontakt med varandra, men mellan ytorna finns en hinna av smörjmedel där smörjhinnans tjocklek är mindre än friktionsytornas genomsnittliga skrovlighetshöjd.

I takt med att hastigheten ökar separeras glidytorna gradvis av smörjmedlet (tack vare den hydrodynamiska lyftkraften D). Kontakten mellan asperiterna minskar vilket innebär medelhög friktion och medelhög förslitningsfaktor.

Hydrodynamisk friktion. Vid ännu högre hastigheter träder en hydrodynamisk friktion i kraft och glidytorna separeras helt från varandra av den tilltagande lyftkraften D.

Friktionsytorna är nu helt åtskilda av en smörjmedelshinna vars tjocklek är minst dubbelt så stor som friktionsytornas skrovlighet. Detta är ett idealiskt tillstånd – praktiskt taget inget slitage och minimal friktion.
Ja. I varje fall så länge maskindelarna är i tillräckligt snabb rörelse gentemot varandra. När hastigheten minskar inträffar den blandade friktionen igen.

Det är ungefär som vattenskidåkning. Vid tillräckligt hög fart planar man på ytan, men så fort farten minskar sjunker åkaren.

I en förbränningsmotor finns det många komponenter som rör sig med olika hastigheter och har olika rörelseegenskaper. Vevaxeln roterar till exempel dubbelt så snabbt som kamaxeln och kolvarna stannar faktiskt helt i sina ytterlägen.

Sammantaget går det i en komplicerad mekanism inte att upprätthålla tillräckligt tjock oljehinna mellan samtliga maskindelar ens med de bästa oljetyperna. Vilken olja man än använder slits maskinerna förr eller senare ändå.

Lösningen är till synes enkel. Om maskindelarna skall plana på oljehinnan så är det logiskt att helt enkelt göra friktionsytorna så släta som möjligt.
Problemet är dock att det är en ganska dyr åtgärd. Ytorna skall slipas eller till och med poleras efter svarvning eller fräsning. Det innebär ett eller fler extra bearbetningsled i tillverkningsprocessen – kostnaderna skenar i väg. Denna lyx kan man unna sig endast när det handlar om mycket krävande applikationer.

Att använda tjockare oljor (med högre viskositet) är inte heller bra för då ökar motståndet kraftigt.

Inte slipa utan bygga på!
RVS-behandlingen bygger istället upp ett metallkeramiskt skikt på samtliga friktionsytor som kommer i kontakt med olja. Behandlingen är enkel - tillför RVS-medlet till oljan och låt mekanismen i fråga arbeta som vanligt. Efter några timmars drift är behandlingen slutförd.

Oljan och RVS-partiklarna cirkulerar i hela mekanismen, men det metallkeramiska skiktet bildas bara där friktionen och slitaget pågår eftersom det bara är där som asperiterna bryts ner och värmeutvecklingen äger rum. RVS-behandlingen är nämligen en kemisk process som kräver värmeenergi.

Ytorna blir mycket hårda, betydligt hårdare än de flesta stållegeringar och dessutom näst intill perfekt jämna.
Även en minimal oljehinna fungerar bättre nu – ju slätare friktionsytor desto större hydrodynamisk kraft som trycker isär maskindelarna från varandra och håller dem i svävande tillstånd.
Inte nog med det – det påbyggda skiktet kompenserar tidigare slitage och optimerar maskindelarnas dimensioner till bästa möjliga passning.
Processen är självreglerande och stannar av sig själv när asperiterna är helt överbyggda av metallkeramiken. När det inte finns något att bryta ner längre genereras inte den värme som processen behöver och skiktbildningen avstannar. Det kan alltså aldrig bildas för mycket skikt.

Låt oss exempelvis titta på en av kuggarna på ett kronhjul.
Det metallkeramiska skiktet bildas endast på de utnötta områdena eftersom det är just där som friktionen och därmed också värmeutvecklingen äger rum. Där friktion och nötning inte förekommer bildas inget skikt.

RVS-behandlingen har en dubbel effekt: dels renoveras slitna maskindelar, dels förädlas friktionsytorna.
Faktum är att inte ens splitter nya maskindelar är helt perfekta. Alla maskindelar som tillverkas har en begränsad noggrannhet. RVS-tekniken renoverar, anpassar och skyddar effektivt såväl nya som utnötta maskindelar. Maskindelarnas dimensioner optimeras.
Till skillnad från exempelvis Slick-50 bildar RVS-tekniken inte en tillfälligt skyddande hinna, utan förenar sig med basmetallen genom diffusion som en ny yta.

I noggrann bemärkelse är RVS ingen oljetillsats även om medlet tillsätts oljan vid behandlingen. Oljetillsatser påverkar som bekant oljans egenskaper medan RVS-behandlingen riktar in sig på maskindelarnas friktionsytor.

Man kan efter fullbordad behandling byta oljan hur många gånger som helst utan risk att resultatet försvinner med oljan. Behandlingsresultatet håller i sig under cirka 10.000 mils (respektive 2.000 timmars) körning.

Om de praktiska resultaten kan man läsa här:

KUNDBREV
INDUSTRITILLÄMPNING